Elwood Curtis bästa julklapp är en raspig skiva med tal av Martin Luther King. Han lyssnar på den, tar till sig ord om att alla människor är lika mycket värda, om att bemöta hat och förtryck med kärlek. Elwood läser i tidskriften Life om hur både vita och svarta möts i medborgarskapsrörelsen, ser hur de går arm i arm och han känner hopp. Han hjälper sin mormor, arbetar extra i en tobaksaffär och drömmer om att få börja college. En lärare tipsar om gratiskurser på ett öppet college och Elwood blir antagen. Han liftar med en ung man i en blänkande Plymouth men de hinner inte långt innan de blir stoppade av trafikpolisen. Bilen är stulen. Som straff för att han åkt i en stulen bil, döms Elwood till Nickel Academy, en inrättning för vanartiga pojkar. Det är tidigt 1960-tal och segregationen är fortfarande oöverstiglig. Flera av de anställda tillhör klanen och ser till att de svarta får lära sig mer om attitydjustering. Bestraffningarna är hårda. När Elwood försöker avstyra ett slagsmål mellan några andra pojkar, förs han bort under natten för att möta ”Svarta skönheten” och lära sig att inte vara uppstudsig. Han kan knappt röra sig på veckor efteråt. 

Han får en vän, Turner, som inte tror på ädelhet eller någon inneboende godhet. Turner försöker lära Elwood hur skolan fungerar, hur man kan undvika de värsta farorna. Elwood ger dock inte upp sina försök att meddela världen hur livet på Nickel Academy verkligen ter sig med våld, övergrepp och ständig orättvisa.