Det amerikanska inbördeskriget härjar sedan nästan ett år när en av sönerna till president Abraham Lincoln går bort i tyfus. Sonen William blev inte ens tolv år och sorgen efter honom är tung. Modern går till sängs och stannar där i flera veckor, presidenten själv besöker gravkapellet där sonen ligger flera gånger.

Bardo är det tillstånd som är mellan livet och döden enligt buddistisk tro. Där väntar andar på att inträda i nästa tillstånd, kyrkogården är full av dem och de berättar om sina respektive liv och vad som gjorde att de lades i sina trånga ”sjuklådor” av trä. De är avundsjuka, sentimentala, grälar och svär. Några undrar varför deras barn inte hälsar på, utan att inse att det kan ha gått flera decennier sedan de hamnade på kyrkogården och att deras barn kan ha flyttat till en annan del av landet. Någon har tystnat, alltför illa skadad för att kunna berätta sin historia.

Det här räknas som en roman men det är en roman som bryter mot alla konventioner av hur en sådan ska se ut. Vissa kapitel består helt av citat från dokument, dagböcker och brev. Övrig text är långa dialoger mellan de mer än hundra spökena, som alla fått ett eget uttryckssätt. Spökena efter roger bevins iii, hans vollman och pastor everly thomas har huvudrollerna, det är de tre som kommenterar och tolkar skeendet, vad som händer när presidenten öppnar kistan där hans son ligger och hur vissa av spökena slutligen får ro. Alla spökens namn skrivs med små bokstäver, för kanske är det så att man mister rättigheten till versaler när man dör.

Boken är rolig, sorglig, hemsk, burlesk, dramatisk, sanningsenlig och fantasifull, allt på en gång.