I en mycket personlig bok berättar journalisten och fd boxaren Åsa Sandell om sin egen historia av barnlängtan, om hopp och besvikelse. Hon skriver om p-piller, dess inverkan på kroppen och betydelse för den sexuella revolutionen. Hon fortsätter med den abort hon gjorde vid dryga trettio års ålder.

Några år senare bor Åsa Sandell i New York. Hon har en ny relation och blir gravid igen, en graviditet som slutar med missfall. Men det måste bli barn! Klockan tickar allt fortare, Åsa är vid det laget i 40-årsåldern och det är nästan försent. Vad mer kan hon göra? IVF förstås. Hjälp på traven åt de allt tröttare äggen.

Deltagande i olika teveprogram ska ge den inkomst som behövs för att bekosta behandlingarna. Sex stycken blir det, sex resultatlösa IVF-behandlingar. Tomheten och sorgen som alltid finns där, att aldrig få vinna det enda pris som betyder något.

2004 föds de första barnen i Sverige som tillkommit med äggdonation. Behandlingen ges till ett par hundra kvinnor per år. Åldergränsen är i Stockholms läns landsting 40 år för kvinnor. Väntetiden är lång och därför söker sig många till andra länder som Lettland, Tjeckien och Ryssland. Åsa och hennes partner Per reser till Riga och nio månader senare föds deras dotter Vera.

Boken är för alla som längtar efter barn, som funderar på hur det ska bli barn och för dem som har barn.