Sommaren 1913 skickas bröderna Staffan och Peder Nyblom från Sverige till klostret Kremsmünster i Österrike för att gå i skola hos benediktinermunkar. Föräldrarna är båda konstnärer och det är en ekonomisk uppoffring för dem med denna extra utgift, men när sönerna erbjuds plats vid klosterskolan tar de chansen.

Efter drygt ett år utbryter det stora kriget. Medan många av deras skolkamrater tar värvning blir bröderna fast i klostret där pennalism och terror satts i system. 1919, sex år efter sin ankomst, rymmer de från klostret för att försöka ta sig hem genom ett sönderbombat Europa där spanska sjukan härjar. Staffan är svårt sjuk, så det är Peder som försöker se till att de kan hoppa på godståg som fripassagerare, det är han som försöker få tag på mat och dryck.

Nästan hundra år senare, 2010, briserar nyheten om övergreppen i klostret. Flera ansvariga, däribland dåvarande rektorn, anklagas och döms till långa fängelsestraff.

Via brev, dagboksanteckningar, fotografier och intervjuer med sentida elever vid klosterskolan har Sofia Nyblom försökt skapa sig en bild av sin farfar och hans bror och de erfarenheter som formade dem.