Livbåten
Oceanångaren Empress Alexandra förliser ute på Atlanten 1914. Några av passagerarna och en matros lyckas rädda sig till en överlastad livbåt.
Matrosen mr Hardie tar befälet, förbjuder de övriga att röra sig i livbåten utan tillåtelse. Han ställer sig vid rodret, försöker styra livbåten bort från det sjunkande fartyget så de inte ska sugas med ner i djupet.
Grace är en av dem som sitter och trängs i livbåten. Hon är nygift men hennes man Henry är inte där, han är en av de förolyckade.
Livbåten är mer än fullsatt. När några simmare försöker ta sig upp i livbåten slås deras händer undan och de lämnas kvar. Passagerarna befinner sig i stor fara, det finns alldeles för lite dricksvatten och proviant för att det ska räcka till alla. Någon blir sjuk, någon annan blir spolad överbord, ytterligare någon annan drar den korta stickan och tvingas ner i havet.
Grace registrerar allt som händer. Hon tänker också tillbaka på när hon och Henry, en stenrik arvtagare, träffades i England. Genom äktenskapet klarar sig Grace från ett liv som guvernant, utfattig och satt på undantag. En sådan lycka. Eller?