Nora drömde om att bli konstnär men det var hennes föräldrar helt emot. Istället blev hon lågstadielärare. Hon lever ensam, de sociala kontakterna är få. Om helgerna hälsar hon på sin pappa, inte av omtanke och kärlek, utan av plikt. Hennes åtta år äldre bror bor i en annan delstat och det anses som självklart att det är Nora som ska ta hand om föräldrarna. Nora är den där personen som inte stör, som inte gör något väsen av sig, utan iakttar. Ilskan hon känner vet ingen annan något om.

En dag börjar en ny pojke i klassen. Nora tar sig an honom, han blir snabbt hennes favoritelev. Så träffar hon pojkens föräldrar och förtjusas av dem och deras berättelser om sina år i Italien och Frankrike. Hon tappar distansen till dem, slukas upp av deras liv och tankar. Mamman som är en etablerad konstnär och pappan som är så världsvan och lugn.

Men vad känner de inför Nora?