Den nyutexaminerade lärarinnan Lilly Høy är på väg till sin första anställning i en skola i en liten stad på Jylland. Hon antecknar i sin dagbok 3 januari 1904 ”Jag är på väg nu. Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här. Jag fortsätter senare.”
Nästa anteckning kom mer än ett år senare, bara några ord: ”I går kom – ”.
Det ska dröja mer än tjugo år innan Lilly fortsätter skriva. Hennes man doktor Bagge ligger för döden och att se denne så bestämda och kraftfulla man vara helt orkeslös är svårt. Genom skrivandet återupptäcker Lilly sig själv, hon ser på sitt liv i ett nytt ljus. Personer hon träffade som ung blir viktiga för henne igen och hon kan äntligen ta itu med sina egna förväntningar, bestämma vad hon vill göra.

Jag tyckte så mycket om den här boken inte bara var för att den utspelar sig i ett tidigt 1900-tal, inte bara för att jag gillar jag-formen, inte bara för att jag många gånger uppskattar dagsboksform, för det är så skönt att få frossa i ett enda perspektiv och allt man som läsare får veta är precis just det som huvudpersonen väljer att skriva i sin dagbok, inget mer. Jag gillar också att författaren så smidigt växlar mellan sina minnesbilder av hur det var när hon var ung och hur det är i hennes "nu".