En berättelse om kärlek och mörker
Boken är både en självbiografisk roman och en exposé över Palestina och Israel under 1900-talet. Det är en bred krönika över ett myller av släktingar, grannar, försäljare, lärare med flera, i gränslandet mellan fiktion och dokumentär. I centrum för berättelsen står dock författarens föräldrar.
Modern Fania Klausner var tystlåten, introvert och grubblande. Trots en universitetsexamen från Prag i filosofi och historia, var hon instängd i den trånga lägenheten i stadsdelen Kerem Avraham i Jerusalem som hemmafru. Hon led av migrän och återkommande depressioner. Under ett besök hos en syster i Tel Aviv tog hon sitt liv. Fadern och Amos talade aldrig mer om henne efter hennes död. Två år efter dödsfallet flyttade Amos till en kibbutz och byter sitt efternamn från Klausner till Oz, hebreiska för styrka.
Trots den sorgliga upptakten är det en underhållande, gripande och många gånger komisk berättelse. Den är inte kronologiskt uppbyggd utan författaren rör sig fram och tillbaka i tiden. Oz borrar djupare och djupare ner genom lagren av familjehistoria och anekdoter. På köpet får läsaren sig till livs en redogörelse för en släkts historia i Europa och hur de emigrerade till Palestina som mer eller mindre övertygade sionister.
Boken är en läsupplevelse med sin blandning av realism och verklighetsbakgrund och det poetiska språket.
Amos Oz är en av Israels mest lästa författare, hans böcker har blivit översatta till ett trettiotal språk. Som barn var han en glödande nationalist som samlade tomflaskor för att tillverka molotovcocktails. Senare blev han en fredsaktivist och förespråkare för en tvåstatslösning.