De klarar inte längre av att leva med osäkra tillsvidareanställningar, dåliga arbetsvillkor och bostadsbrist. På den förfallna gamla herrgården Glimmenäs utanför Uppsala får de möjlighet att arbeta, få en lön och bo tillsammans. Gården ägs av den åldrade Florence som lever kvar i 1940-talet. Det är en spöklig stämning runt den gamla herrgården. Men ändå är den här tillvaron bättre för ungdomarna än verkligheten. Här kan de skapa sina egna regler. Men det blir allt svårare att återvända till världen utanför. Hela boken igenom finns en krypande obehagskänsla, en osäkerhet om vad som kommer att hända, något som inte går att styra över.