I ett rum i en märklig byggnad i en stad någonstans vaknar en kvinna upp en morgon. Hon har glömt sitt namn, hon vet inte varför hon är i det där rummet och hennes första tankar går till hennes små barn, Liv och Adrian. Vem tar hand om dem när hon är bortrest? Kan hon lita på att maken Hans tar hand om dem? Eller är barnen någonstans i huset de också? Kvinnan letar men hittar inga spår alls efter dem. Istället finns det andra personer som alla på något sätt verkar påminna kvinnan om några hon har träffat tidigare. Aina lagar soppa och ger kvinnan ett nytt namn, Viol. Där finns Gregor som ibland sitter vid en expedition strax innanför porten, Anna-Lena som håller till på innergården, den korrekte Ivar som äger en sportbil, Daisy som bjuder på något slags brandy, Marita som äger en mobil. Ingen vill, eller kan, svara på Viols frågor. Huset är som ett hotell som turisterna glömt bort. Ytterdörren är låst, fönstren går inte heller att öppna.

Viol tappar tidsuppfattningen, en morgon är det höst, dagen därpå har det fallit mängder med snö och Ivars sportbil nere på gatan skymtar knappt under en driva. Har Viol varit där ett par dagar eller är det längre tid?

Viol försöker frenetiskt få kontakt med sin man och med sitt arbete men mobiltäckningen verkar vara väldigt dålig, ibland surrar det, andra gånger hör hon hur det går fram signaler.

Hur ska hon komma därifrån?