Blå är den varmaste färgen

Adèle är 17 år och lever ett vanligt gymnasieliv i Lille. Hon skvallrar om killar med tjejerna på skolan, äter middag under tystnad framför teven med sin arbetarklassfamilj och hon drömmer om kärlek precis som alla andra.

På bussen hem börjar hon en dag prata med en lite äldre kille på skolan och av de nervösa blickarna ser vi att intresse uppstår. De bestämmer en dejt och hon vet att tjejkompisarna kommer att fråga ut henne om varje detalj, om de kysstes, om de gick ännu längre. Hon vet att hon kommer att redogöra för dem. Det ingår i spelet, i vänskapskontraktet.

Men så, precis när dejten inletts, får Adèle syn på henne som får tiden att krumbukta sig och ljudet reduceras till blodets pulsering. Hennes hår är blått och deras ögon möts och de vänder sig om efter varandra. Ett klassiskt romantiskt blixtnedslag.  Adéle går vidare med dejten i ett försök att låtsas som om inget hänt. De kysser varandra och ligger med varandra som om ingenting hänt och hon berättar om det för klasskamraterna som om ingenting hänt.

För det som hänt vet hon att hon inte kan berätta.

Adèle kan inte sluta tänka på Emma med blå håret, kan inte sluta drömma om henne, om att ha henne nära. Så småningom stöter de på varandra igen, på en bar för flator. Vi vet alla vart det kommer att leda.

Vi får följa hur Adéles klasskamrater blir vansinniga och stänger henne ute när de förstår att hon inte längre berättar allt för dem. Transparant kan bara den vara som följer ett specifikt mönster och älskar rätt. I vänskapskontraktet finns ingen plats för homosexualitet.

Det sakta närmandet mellan Adèle och Emma är fint och vacklande, med filosofiska samtal i gröna parker. Emma bjuder ìn Adèle i en ny värld, en intellektuell, ifrågasättande, ständigt strävande. Kärleken spirar och växer för att sedan explodera och efter explosionen är de bara kroppar och åtrå för varandra.

Vi får följa vidare på resan, för den här sagan slutar inte med att de älskande får varann. De flyttar ihop. Emma umgås i konstnärskretsar och Adèle, som utbildar sig till förskolepedagog förlorar sin stjärnglans. Hon kan inte följa med i samtalen som förs och ingen intresserar sig för hennes åsikter.

Det är så fullkomligt förkrossande, men samtidigt så välbehövligt och efterlängtat att berättelsen fortsätter. Den fortsätter till det väsentliga. Homosexualitet är inte längre en fråga. Inte i vissa kretsar. Men här lyfter sig också frågan till det universella planet. Hur olika världar och värderingar kan man komma ifrån och fortfarande känna kärlek och respekt för varandra när den första förälskelsen lagt sig?

Adèle kommer från en miljö där Emmas liv egentligen är otänkbart. För Emma är just det livet alldeles självklart. Homosexualiteten - vem bryr sig? Konstnärskapet - finns det andra val?

Adèle kan ta sig ur sin determinerade kurs och falla för en tjej. Mer än så går inte. Resten är skrivet i kroppen.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Nina Sundberg den 31 augusti 2015